I natt kom första fölet!

Gör skäl för sitt namn

I natt fölade Karins Rita. Hon fick ett litet stoföl som ska heta Reising. Jag satt med henne igår kväll ute i hagen då jag förstod att något var på gång. Rita drog sig undan och betade inte utan vankade omkring. Hennes ljuver hade fyllt på och hennes spenar som tidigare varit lite inåtvända spretade rakt ut. Jag satt med henne till drygt elva sen galopperade hon upp och åt lite hö. Jag tänkte då att jaha det kanske inte blir nåt inatt. Jag gick och la mig men hade meddelat Karin att nog något var på G. Hon kom ut vi halv ett på natten och då hade Reising redan tittat ut.
Allt gick enligt skolboken. Rita verkar vara en jättebra mamma. Nu väntar jag på att Tibra ska föla också...

Väntans tider...

Än har Tibrá inte fölat. Hon var beräknad den 14e och hon är så stinn så jag tror att hon exploderar om hon skulle råkar sticka sig på en pinne. Alla tecken tyder på att det inte är så långt kvar. Hoppas på ett sto men framför allt att fölningen går bra.
Hon står mest och hänger vid ladugårdsväggen och det ser tungt ut.
Efter lite regn så har det börjat växa bra i hagarna. Stona har tillgång till ena sommarhagen men de får fortfarande hö som de gärna mumsar i sig. Jag tror de är lite lata, det är lättare att stå vid sin hög med mat än att gå runt och beta.
Bjóla börjar se riktigt trevlig ut när hon tappar fölpälsen. Plötsligt kommer det fram en liten häst ur ulltussen.
Småhingstarna har också börjat få sommarpäls och som de far runt så förstår man att de är svettiga. Igår kväll trodde jag det var åska på väg in men det var bara pojkarna som busade runt. Villken energi de har.
På tal om åska så hade vi ett riktigt busväder härom natten. Vi vågade inte springa ut och dra ur elen till stängselaggregaten för blixtarna slog ned runt omkring oss. Resultatet blev att båda aggregaten dog. Nu har vi köpt nya med tillhörande åskledare.
Det mobila nätet gick också åt pipsvängen. Det är alltid något...
Lille Carl-Bertil växer så det knakar. Vällingen han får gulpar han i sig med stor aptit. I lördags var han med och tittade på Eurovisions festivalen. En riktig liten goding.

Redan maj!

Millah och Carl-Bertil

Nu verkar äntligen solen och värmen komma tillbaka. Maj började ju annars som värsta april, snö och hagel burr.
På gården går allt sin gilla gång. 10 lamm har det hunnit bli. Imorgon ska jag försöka märka dem så att de får komma ut till sina kompisar. Vi har ett lamm Carl-Bertil som vi har varit tvungna att hjälpa på traven med matning så nu låter inte mamman honom dia längre. Vi får flaskmata honom men han får vara med de andra ute i lösdriften.
Millah är väldigt snäll med honom och de springer runt varandra och leker.
Candy vår älskade lilla loppa fick lämna jordelivet tidigare i veckan. Hon blev 11 år men hade väldigt ont så det var nog den bästa födelsedagspresent hon kunde få. Hon kommer alltid att vara saknad. Becke har åkt till Idre med Janne för att fiska så jag sköter menageriet själv några dagar. Man inser vilket jobb det är att sköta en gård och jobba heltid när man är själv. Det är roligare att vara två...

Vår vackra Millah!

 Stona har fått provsmaka på sommarbetet men stödutfodras fortfarande och detsamma gäller hingstarna som nu är sju (fast en är valack) till antalet. Jag känner på mig att Tibrá snart fölar. Hoppas allt går bra. Rita är också tjock om magen men som förstfölerska så kniper hon nog ihop ett tag till.
Gná har varit en vända till Andreas för att kolla att hon är ren inför en betäckning. Ja det är verkligen väntans tider med föl och lamm, kul och spännande...